Dead Moon Night

Första och enda gången jag sett Nick Cave var 2008 i Köpenhamn. Jag rankar den till en av de bästa konserter jag varit på.

Igår spelade hans nya band Grinderman, på Falkoner Teatern i samma stad.

Självklart var det inte lika bra men Cave har en utstrålning som få 53–åringar på scen. Efter platta nummer 2 så har hans band även lite mer kött på benen för konsert. Låtar som No Pussy Blues, Honey Bee (Let’s Fly to Mars), Bellringer Blues, Palaces of Montezuma och Mickey Mouse and the Goodbye Man är redan klassiker. Nick Cave är en av vår tids största låtskrivare och textförfattare, så är det bara. Kommer Cave till stan igen kommer jag att vara där!

Jag och Nick Cave

Setlist:

·  Mickey Mouse and the Goodbye Man

·  Worm Tamer

·  Get It On

·  Heathen Child

·  Evil

·  When My Baby Comes

·  What I Know

·  Honey Bee (Let's Fly To Mars)

·  Kitchenette

·  No Pussy Blues

·  Bellringer Blues

Encore:

·  Palaces Of Montezuma

·  When My Love Comes Down

·  Man in the Moon

·  Love Bomb

·  Grinderman

Rednecks-filmer ala Deliverance är inget som vi är direkt bortskämda med. Den senaste filmen i genren jag kan komma på är The River Wild med Meryl Streep och Kevin Bacon. Visst kan man räkna in filmer som The Hills Have Eyes men där handlar det mer om orealistisk skräck. Det Deliverance startade 1972 var skräcken att åka och campa. Skräcken att hänga med de skäggiga gubbarna i flanellskjortor mitt ute i ingenstanset. Dessutom är banjomusik inget man lyssnar på utan att det går kalla kårar längs ryggraden.

Mitt första möte med regissören William Fruet var med hans smått fantastiska terror-film Death Weekend (recension här). Baker County, U.S.A är hans hyllning till de så kallade backwoods filmerna.

Några studenter bestämmer sig för att åka och campa i just Baker County. Väl där ser de lokalbefolkningen ta livet av en annan man. Polisen vägrar att lyssna och snart befinner de sig i en otäck katt och råtta lek.

Henry Silva, mest känd från italienska snut-filmer från 70-talet spelar här ärkesvinet som tar lagen i egna händer och gör allt för att tysta de unga studenterna. Han är lika underbart sliskigt obehaglig som vanligt och gör filmen bättre än vad den egentligen är.

Fruet’s regi känns igen med det deprimerande höstklimatet och framförallt biljaktscenerna. Gillar man som jag trashiga 70-80 tals produktioner är detta en vinnare.

Mitt nästa projekt blir Rituals aka The Creeper, att jag missat den är lite smått otippat.