Deadwood (2004-2006)
Deadwood är bland det bästa som HBO någonsin producerat. Att den blev nedlagd efter bara 3 säsonger är under all kritik.
Även om var och varannan mening innehåller ordet ”cocksucker” är dialogen otroligt välskriven, historien detaljerad och personporträtten mästerliga. Stadens dammiga och skitiga utseende ger serien en sådan trovärdighet att det känns som dammet dras ner i tv-tittarens lungor.
Deadwood utspelar sig i den nybyggda staden Deadwood, South Dakota under slutet av 1800-talet. Männen dricker whisky och spelar poker och den större delen av kvinnorna är prostituerade. Korruption och girighet fyller vardagen, ingen går att lita på.
Det är just detta som gör serien så bra, när man minst anar det är personen du trodde var en hyvens kille dess direkta motsats.
Karaktärer som ynkryggen E.B. Farnum, horan Trixie, sheriffen Seth Bullock, doktorn Doc Cochran, kinesen Mr. Wu och framförallt Al Swearengen gör Deadwood till en av sin sort. Den enda karaktär jag egentligen har någonting emot är fyllot Calamity Jane, som enbart är irriterande.
Seriens långsamma tempo gynnar enbart handlingen då du lär känna karaktärernas dåliga och goda sidor och den gör sig nog bäst genom att ses om flera gånger, då det ibland är lätt att missa viktiga händelser i handlingen.
Även om slutet på Deadwood lämnas öppet, hoppas jag att HBO gör slag i sak och släpper de två avslutande långfilmerna det ryktats om i snart 4 år.
Säsongsuppehåll
Knarkande sjuksköterskor, kåta vampyrer, terapiberoende maffiabossar, misslyckade chefer, snälla seriemördare, öar som förflyttar sig. De senaste 10 åren har tv-serierna fullkomligt exploderat, från att vara en handfull till att svämma över. Filmen har nästan helt ersatts av serier, folk pratar inte om film längre, de pratar om tv.
I en tid då nyskapande inom film ersatts av nyinspelningar är det inte konstigt att folk söker sig till tv. Man har blivit beroende av djupare karaktärsbeskrivningar och långdragna storys och intriger, man vill inte veta allt inom loppet av två timmar.
HBO är den ledande med fantastiska serier som The Sopranos, Six Feet Under, Entourage, The Wire, True Blood, Flight of the Conchords, bara för att nämna några få. Showtime ligger inte långt efter med Weeds, Californication, Dexter och Nurse Jackie. Alla dessa serier handlar om mer eller mindre funktionella karaktärer, karaktärer vi vant oss vid, karaktärer vi vill lära känna mer och mer för varje säsong. FOX och ABC står för de mer spänningsfyllda serierna såsom 24 och Lost. Båda lades ner under samma månad och det blir nog svårt att försöka toppa med någonting nytt.
Nu är det sommar och säsongsuppehåll hos de flesta, Vad händer när sommaren tar slut? Orkar serierna fortsätta hålla en hög standard eller är det dags för filmen att återigen ta över marknaden?
Freaks and Geeks
http://www.imdb.com/title/tt0193676/
Det är ett mysterium hur en serie som Freaks and Geeks kan läggas ner efter bara 18 avsnitt när serier som t.ex. The O.C., Beverly Hills 90210 eller That 70´s Show kan sändas år ut och år in. Freaks and Geeks kan vara det bästa som gjorts inom hela ”gå på högstadiet och försöka passa in” genren. Det är precis vad serien handlar om, att växa upp och att försöka finna sin identitet.
Serien är skapad av bl.a. Judd Apatow som även ligger bakom stor filmer som The 40 Year Old Virgin och Knocked Up. Han lyckas skapa en genuin stämning som få i Hollywood lyckas med, han får det att kännas äkta. Skådespeleriet är på hög nivå från alla parter och de flesta gick vidare till andra större projekt efter Freaks and Geeks. Seth Rogen är nog den som lyckats bäst med filmer som Knocked Up, Zack and Miri Make A Porno och Pineapple Express. Men även Jason Segel syns i tv-rutan var och varannan dag i How I Met Your Mother och James Franco känner vi igen från Spider Man trilogin.
Freaks and Geeks utspelar sig 1980 och alla som växte upp under 80-talet känner igen allt så väl. Här finns kläderna, frisyrerna, musiken, filmerna, datorspel typ amiga, Dallas, dungeons & dragons, kassettband, ja allt du kan tänka dig som hör 80-talet till. Men det som framförallt gör den unik är att dialogen och karaktärerna känns så äkta och att man som åskådare känner igen sig själv…ibland allt för väl.
Nej usch och fy till NBC som lät denna pärla försvinna allt för tidigt.
