Dead Moon Night

Rednecks-filmer ala Deliverance är inget som vi är direkt bortskämda med. Den senaste filmen i genren jag kan komma på är The River Wild med Meryl Streep och Kevin Bacon. Visst kan man räkna in filmer som The Hills Have Eyes men där handlar det mer om orealistisk skräck. Det Deliverance startade 1972 var skräcken att åka och campa. Skräcken att hänga med de skäggiga gubbarna i flanellskjortor mitt ute i ingenstanset. Dessutom är banjomusik inget man lyssnar på utan att det går kalla kårar längs ryggraden.

 

Mitt första möte med regissören William Fruet var med hans smått fantastiska terror-film Death Weekend (recension här). Baker County, U.S.A är hans hyllning till de så kallade backwoods filmerna.

Några studenter bestämmer sig för att åka och campa i just Baker County. Väl där ser de lokalbefolkningen ta livet av en annan man. Polisen vägrar att lyssna och snart befinner de sig i en otäck katt och råtta lek.

Henry Silva, mest känd från italienska snut-filmer från 70-talet spelar här ärkesvinet som tar lagen i egna händer och gör allt för att tysta de unga studenterna. Han är lika underbart sliskigt obehaglig som vanligt och gör filmen bättre än vad den egentligen är.

 

Fruet’s regi känns igen med det deprimerande höstklimatet och framförallt biljaktscenerna. Gillar man som jag trashiga 70-80 tals produktioner är detta en vinnare.

Mitt nästa projekt blir Rituals aka The Creeper, att jag missat den är lite smått otippat.

 

 

Temakvällar av alla dess sorter är alltid trevligt. När det innebär obskyra genrer inom skräckfilmen är det desto bättre.

Jag och en polare valde denna måndag undervattensskräck. Istället för att välja de klassiska kvalitetsfilmerna som den första Jaws valde vi de lite mer utskällda och de som hamnat i skymundan.

 

Jaws – The Revenge (1987)

 

” This time... It's personal”

Detta är den fjärde delen i Jaws sagan och den mest utskällda. Att den hamnat på IMDB’s bottenlista tycker jag i och för sig är lite att ta i. Den är vad den är och de som inte tycker om Jaws filmerna förstod nog det redan vid den tredje delen.

Handlingen är skrattretande. Hajen är i denna film på jakt efter den resterande delen av Brody familjen. Efter att hajen ätit upp änkan Ellens ena son, beger sig resten av familjen till Jamaica. Gissa vem som hakar på?

Effekterna är väl sisådär men mycket bättre än vad jag kom ihåg. Scenen med bananbåten är fantastisk och bara den i sig ger Jaws 4 ett rejält lyft.

 

 

 

 

L'isola Degli Uomini Pesce (1979)

 

Även känd under titlarna, Island of the Fishmen och Screamers är regissören Serio Martino’s (mest känd för sina fantastiska giallos och kannibal filmen Mountain of the Cannibal God) tagning på The Island of Dr. Moreau.

Några förlista fångar hamnar på en ö befolkad av fiskmänniskor, en galen vetenskapsman, hans dotter och en farbror med storhetsvansinne. Släng in sökandet efter Atlantis, voodoo och fällor i djungeln så har du Island of the Fishmen i ett nötskal. Italiensk b-film när den är som bäst. Varmt rekommenderad!

 

 

Humanoids from the Deep (1980)

 

Detta kan vara min nya favorit bland den oändliga drösen av monsterfilmer.

Handlingen är helt uppåt väggarna och det är fullt ös från början till slut.

I och med ett försök till att genmanipulera lax går någonting fruktansvärt fel. En konstig hybrid av groda och människa (borde det inte vara lax och människa?) börjar ta form i vattnet. Där stannar de dock inte. De kliver upp ur vattnet och börjar döda vuxna som barn och fortplantar sig med kvinnorna.

Det är inte en lugn stund och kungen av b-film, Roger Corman, har här producerat kronan på alla sina tidigare verk.

Fram med ölen, poppa popcornen och sitt ner och njut till Humanoids from the Deep….

 

 

Tentacles (1977)

 

”Tre oscarsbelönade stjärnor vs. åtta tentakler” står det på omslaget. De kan ju tacka gudarna för att detta inte var innan deras oscars statyetter.

På pappret ser allt perfekt ut. En förbannad bläckfisk och bra skådisar, men detta är genomruttet. 100 minuter känns som en evighet, man önskar att plastbiten till bläckfisk ska äta upp allihop fortare än kvickt och att filmen ska ta slut.

 

Leviathan (1989)

 

Leviathan är den perfekta hyllningen till The Thing och Alien.

En besättning under vatten, letandes efter silver, blir smittade av en okänd livsform och dödade en efter en. Det är spännande och har en mycket solid skådespelarensemble. Effekterna är typiskt 80-tal och det är synd att Hollywood inte gör något mer i denna andan istället för alla dessa remakes.

 

I kölvattnet av Halloween och Friday the 13th gjorde Jess Franco, regissör till närmare 200 filmer, sin tribut till slasher genren.

Den har varit på min ”att se” lista ett bra tag nu, och den var väl ungefär vad jag väntat mig. Dålig dubbning, skrattretande dialog och helt ologiska händelser, staplade på varandra.

Jag har inte sett överdrivet många Jess Franco-filmer, men de jag sett har jag gillat. De har varit intressanta. Bra kameravinklar, skruvade karaktärer och mångt och mycket konstiga i sin helhet. Bloody Moon är inget undantag.

På en språkkurs i Spanien blir kvinnor utan behå mördade en efter en. Huvudmisstänkt är fula Miguel, som suttit på mentalsjukhus efter att han mördat en vacker kvinna med en sax flera år tidigare.

Allt är dock inte som det verkar och helt plötsligt är alla misstänkta.

Lägg all logik åt sidan och bara njut. Det är konstigt. Det är underhållande, och slutet är helt utflippat!

 

 

Månguden är en typisk svensk 80-tals deckare, fast ändå inte.

Det är en tv-film som bara visades två eller tre gånger när den kom 1988. Efter det har den varken släppts eller visats igen. Förens nu...

Månguden är en film som de flesta svenskar, födda 1970-80 har någon form av minne ifrån. Det är inte mycket de kommer ihåg från den, förutom att den var jävligt otäck. Nu, över 20 år senare så släpps den äntligen på DVD.

Är den fortfarande lika otäck då? Klart den inte är. Men, om man bortser från en seg inledning är den faktiskt helt ok, bättre än jag hade förväntat mig.

Johan Vinge är en polis som lever i skuggan av sin far. I hans fars ögon är han en oduglig polis som inte är bra på något. Nu bor Johans far i ett syretält på sjukhuset, okapabel till att arbeta längre. Så tillsammans med hans fars kollega, Erland Salander, försöker Johan att få fast Sveriges första seriemördare, månguden. En mördare som med hjälp av en stor machete dödar campande familjer i utkanten av Stockholm vid fullmåne.

Månguden är en blandning av mycket. Svensk deckare med typisk saxofon musik, slasherfilm med maskerad mördare och den har t o m influenser från italiensk giallo film.

Mordsekvenserna är mycket snygga och filmerna från ”expedition månguden” är stämningsfulla. Heinz Hopf som spelar ännu en sliskig karaktär är ytterligare ett plus.

DVD omslaget är dock ingen hitt. En trasig DV-Kamera filmar en mördare med två macheter. Två fel utav två möjliga.

Många idag etablerade skådisar skymtar förbi. Thomas Hanzon, Björn Gedda och Richard Wolff, här sjunger han dock inte om någon pojke på månen.

 

Köp den här